Hej mitt namn är Jessica.
Jag är 21 år, blir 22 i maj.
Jag är 150 cm lång (kort) och väger 40 kg.
När jag var 5 år fick jag diabetes och reumatism.
Tydligen väldigt vanligt att dessa två sjukdomar hänger ihop.
Reumatismen som påverkat min längd, jag slutade växa när jag var 13 år.
Ja, så nu har jag levt med dessa sjukdommar i snart 17 år.
Klagar inte eftersom jag inte vet hur det är att leva utan dom.
Det har jag liksom inget minne av.

Jag gick omvårdnadsprogrammet i gymnasiumet och började direkt efter det jobba som timvikarie på ett äldreboende.
Jag är fortfarande timvikarie efter 4 år och trivs helt okej.
Jag vill däremot intte jobba kvar hela livet.
Därför går jag lite strökurser på komvux så jag kan plugga vidare på högskolan.
Till hösten ska jag plugga MaC och EnB.
Inga höjdarjurser direkt, men ett måste.
Har i säkert 5-6 år sagt att jag ska bli barnsjuksköterska, men det vände totalt för några månader sen.
Ska nu utbilda mig till mäklare.
Det ska bli otroligt roligt och jag känner mig super taggad.
Jag är ju fortfarande ung och kan därför ändra mitt liv om några år om jag inte trivs som mäklare.
Då blir det plugg igen och utbildning till barnsjuksköterska.
Vill hemskt mycket med mitt liv.
Eller tror jag i alla fall hehe
Efter att jag studerat klart ska jag nog testa förflytta mina rötter till Stockholm eller göteborg.
Gävle finns ju kvar.

Min fritid består till största delen av mina vänner och mina hundar.
Ja, jag tänker inte ljuga, men det är klart att man blev låst, eller man fick i alla fall ändra livsstil helt efter hundköpet.
Absolite INGENTING jag klagar över för det är det bästa jag gjort.
Mina hundar betyder otroligt mycket för mig och har hjälpt mig så mycket.
(Detta förstår jag att alla inte förstår, men dom som vet kan nog hålla med)
Jag får alltid tänka ett steg längre om jag ska hitta på något, eller som när man har barn, fixa "barnvakt" en tid innan man ska göra vissa saker.
Jag har gett upp mycket av festandet igen.
Kommer och går hur sugen jag är.
Men nu blir det galej ca 1-2 ggr/månad.
Tycker det är lika trevligt (om inte trevligare) att sitta hemma med människor man tycker om, dricka ett glas vin, prata och spela spel.
Krogen är inte allt.
Klart det är skoj att träffa folk, men va fasiken, man slösar ju bara pengar.
Jag gör även naglar på fritiden.
Något jag verkligen älskar.
Och skulle man (på ren svenska) skita pengar, så skulle jag gå en nagelutbildning direkt.
Men för stunden för detta duga.
Jag blir glad när mina vänner kommer och fixar naglarna, går hem och är nöjd :)

Jag är en ganska vanlig tjej om jag får säga mitt.
Visst, jag bor hemma hos min pappa, men helt ärligt, det rör mig inte i ryggraden.
Han är hemma varannan eller var tredje helg och jag älskar när han kommer hem :)
Jag är inte så mycket för att vara själv.
Han hjälper mig mycket och ställer upp i vått och tort.
Jag sparar pengar och trivs som fisken i vatten hemma hos honom.
När jag känner att jag har en stadig inkomst/ekonomi, så kan jag skaffa mig en egen lägenhet.
Den planen funkar alldeles ypperligt för mig just nu.

Här var jag och mitt liv, kortfattat, svart på vitt.

Ses och hörs ^^,