Fy bubblan, idag slog verkligeheten mig med en käftsmäll. .
Har nog inte vridit tankarna så mycket åt det hållet innan, men mitt liv är verkligen rubbat.
Mina vänner få ta ett steg bakåt.
Mitt liv stannar upp.
Bara du roterar runt, och finns överallt.

Vet inte heller vad jag ska säga eller göra.
Vissa kanske tar det mildt, vad vet jag, men i min bubbla har du förstört allt.
Min värld, av vänner och livsstil har rubbats totalt.
Mitt liv måste anpassas efter vad du gör och vart du är.
Fy fan. . !!
I mina ögon är du inte värd ett skit och förtjänar inte det du har.
Otacksam är vad du är.
Skrattar bort och låtsas som ingenting.
Väx upp nån gång och ägna en tanke till nån/nåt annat än dig själv.
JAG HATAR DIG !!
Använder sällan det ordet mot människor, men nu står jag verkligen för det.
Du är inte värd ett dugg i mina ögon.
Vän?
Vart var du min vän?

Aldrig någonsin förr (även fast jag sagt det förr) har jag känt mig så ensam.
Detta är olidligt.
Försöker prata, men det är ingen som förstår.
Försöker koppla bort.
Men ständigt slår det tillbaka.
Jobb,vardag och liv har förändrats.
Känner mig mest bortkommen.
Finns ingen ork till nåt.

Med det säger jag nog gonatt också.
Lika bäst att sova bort så mycket man kan av livet.

Ses och hörs    . . . .