5/11 En vanlig lördag.
Hockey på tv och jag och pappi traskade hem till Pekka och Anneli.
Planen var att vi skulle hem och käka direkt efter, men varken jag eller pappa var hungrig så vi bestämmde oss för att stanna kvar.
Vi hade ju så trevligt.
Helt spontant frågar sedan Anneli om vi ska gå på krogen... !!!!????
Som ett stort frågetecken skriker jag självklart JAAAA.
Anneli vill gå ut, herregud haha
Ut gick vi och jag var väl hemma runt tre.
Sov gott som vanligt :D

6/11 En (till en början) vanlig söndag.
Vaknade, och var väl lite seg som man alltid är efter en krogsväng.
Inge dålig annasr.
Trodde jag ja..
Tog ca 2 timmar, sen var jag bosatt inne på toaletten.
Två klunkar vatten, spyyy, en klunk cola, spyyy.
Så höll jag på hela dagen och kunde inte förstå vad som var fel.
Alla från gårdagen var dålig, men jag mådde sämst.
Försökte intala mig att jag var bakis (trots att jag aldrig blir det annars, max 1 gång av 50).
Började få så fruktansvärt ont i ryggen att jag till slut låg kvar på toagolvet och grät.
Klockan blev 19:oo och som en spark i huvudet slog det mig...
INSULIN !!
Jag tog inte sprutan igår.
Ropade på pappa och försökte förklara, samtidigt som jag nu var så dålig att jag knappy kunde andas.

112 - skicka en ambulans.
In på akuten, provtagning, dropp, frågor.
Men guuuuud, låt mig sova, var det ända jag kunde tänka.
Därefter blev jag inlagd på intensiven.
Där fick jag insulindropp, sockerdropp, alvedondropp och 2 vätskedropp efterssom jag var totalt uttorkad.
Det hade gått så långt att mitt blod var surt.
Som att det inte räckte med detta, så kommer läkaren in och ska sätta en till nål på insidan av min handled, i en artär bara för att dom ska kunna kolla surhetsgraden direkt.
SMÄRTSAMT !
Väckning varannan timme hela natten och mätning av kisseriet :S
Herregud va jag uppskattar toaletter efter detta hehe

Dagen därpå ficka jag ligga några timma på UVA innan jag sedan lades in på AVA.
Men vilket jävla skämt.
13:3o kom jag till AVA, 16:oo visste jag fortfarande inte vad jag gjorde där.
Jag visste inte vad det var för personal och jag kände mig totalt vilsen.
Det slutade med att jag sa: nu ska jag hem, för jag har nog bättre koll hemma än vad ni har här.
Skit grinig läkare (såklart), men men jag fick åka hem.

Så den 7/11 var jag hemma igen, tröttare än någonsin förr :)

Att folk är så snabba att dömma en.
Det första ambulanskillen frågade var: Du har inte psykiska problem och ville ta livet av dig ?
-Vaaaaaaaaaaa!? nej verkligen inte, och som att detta skulle vara bästa sättet då elller? :S

Akutpersonalen: Brukar det här hända ofta?
-Mmmm, för jag bara älskar att kräkas och känna mig mer död än levande.
Det var ett misstag och jag brukar inte glömma.

Läkaren på AVA: Om du bara tagit din spruta så hade det här aldrig hänt.
-Nähä det visste jag inte...
Det var INTE meningen.

Folk har sagt både det ena och det andra som bara gör mig besviken.
Jag har sagt att det var fruktansvärt klantigt och att det verkligen, verkligen inte var meningen.
Det borde räcka att jag inser det själv än att alla andra ska påpeka det hela tiden :(

Det är mänskligt att fela !!

Jag är däremot otroligt glad för er som sagt : Huvudsaken är att du mår bra.
All kärlek till er (ni vet vilka ni är) ♥

Jag är otroligt ledsen för vad jag orsakde mina nära och kära.
Älskar er, ni betyder allt !! ♥

Ses och hörs ^^,