Jaha. . varför dessa jobbiga känslor?
Hur kan man bara från ena stunden till andra känna sig så nerstämd?
Det kommer verkligen över mig som ett ösregn.
Känner mig så fruktansvärt ensam.
Gråter för minsta lilla och tycker typ synd om mig själv :/
Så jäkla patetiskt.

Jag saknar pappa så fort han kliver över tröskeln.
Tystnaden här hemma känns olidlig.
Trots att vi inte "umgås" så mycket när han är hemma så är det själva tomheten som stör mig.
Vetskapen att han inte är hemma när jag vaknar.

Jag är så töntig, men jag är verkligen pappig hehe
Brukar oftast bli bättre efter en dag eller två, men precis när han åker känns det jobbigt.
Så förhoppningsvis känns det lite lättare imorgon.

Countrymusiken spelas på högsta volym här hemma, då får jag lugna ner mig lite.
Rensa skallen från allt skit.

Är verkligen överlycklig över att ha mina två små, speciellt dessa stunder.
Dom gör allting lite lättare :)
Men idag, och kanske imorgon, blir göra-ingenting-dagar.

Ses och hörs ^^,