Sagt och gjort. .
Berättade för pappa, och som jag visste sen långt innan, så måste jag flytta.
Jag visste det redan ju, men enså är jag så ledsen :'(
Det gör ont i mitt hjärta.
Vill inte lämna honom, och inte hemsta. .
Mitt val i och för sig, men det är jobbigt :/
Gråter när jag tänker på det för mycket.
Vad skulle jag göra då?
Det var antingen bo kvar och alltid vara ensam, eller göra detta och flytta hem till mamma.
Känns tufft.
Älskar ju att bo med pappa.
Han är mitt liv.
Älskar honom av hela mitt hjärta ♥
Det är ju hans lägenhet och hans beslut, så det är ju bara att acceptera.
Men det var ju mitt hem?! :'(

Skit svårt att förklara hur kluven jag är, men samtidigt så lycklig.
Jag hämtar min bebis imorn och det känns underbart.
Samtidigt som jag inget hellre vill än att stanna kvar hos pappa.
Nu är det som det är, och det blev som det blev när det inte blev som det skulle.

Hoppas alla mår bra och har det gott :)
Ses och hörs ^^,