Finns det verkligen nåt som heter shopingberoende eller är det ett påhittat ord?
Ibland tror jag att jag är det, men kommer på mig ganska snabbt att det är klart jag inte är.
Jag handlar ju alltid i mängder som jag vet att jag har råd med.
Även om det sen betyder att jag är lusfattig.
Men jag har aldrig skulder.
Eller skulder får jag ju automatiskt eftersom jag handlar på faktura, förutom idag.
Idag var maxsumman 2500 för faktura och jag köpte saker för lite över 4000 så då fick det bli direktbetalning sen när jag hämtar sakerna :)
Har aldrig gjort så men det ska säkert funka det med hehe
I fredags köpte jag också kläder, för 4000.
Det jag vill ha ut med det här är att om man nu kan vara shopingberoende, hur vet man att man är det och vad gör man åt saken?
Jag mår ju skit när jag beställer men jag blir så glad när sakerna kommer :D
Jag har köpt 7 par skor på tre månader, uuunderbart ♥

Om jag nu skulle vara "beroende", kan jag då gämnföra mig själv med en drog- alkoholmissbrukare?
Man vill egentligen inte, men just för stunden känns det bra?
Skillnaden är väl att jag inte förstör för nån annan än mig själv.
Så länge jag är ung och singel i alla fall. . . .

Jag tänker såhär, jag har ingen annan än mig själv att leva för.
Jag har inga utgifter att betala varje månad för jag bor ju hemma.
Då kan jag väl få spendera mina pengar så, eller har jag fel?

Det som nog känns värst i efterhand det är att alla pengar jag handlar och röker upp hade kunnat gå till en stor del av min högskoleutbildning :'(
Jag vill ju helst slippa studielån sen.
Jag hade haft ungefär 100000 kr på ett sparkonto nu om jag hade struntat i kläder och cigg.
Känns förjävligt jobbigt när man tänker på det så.

Nu ska jag sova så jag orkar kliva upp och ta prover i morgonbitti.
Fastande ska jag vara också, USCH, kommer hungra ihjäl.

Ses och hörs ^^,

P.s. Enligt papper som jag fick hem idag lider jag av 3% invaliditet. Okej?
Det pga min reumatism.
Hur skojsigt lät det då på en skala från 1-10?