herregud att jag intte skäms egentligen.
Jag är 20 år och håller redan på att ta livet av mig själv.
Borde ha ringt en varningsklocka i mitt korkade lilla huvud när dom sa att mina ögon höll på att ta stryk.
Eller kanske förra hösten när jag blev inlagd i 2 veckor efter att helt gett upp och bara sov, 24 timmar om dygnet.
Men nej då, inget tycks bita på mig :/
Tragisk jag är. .

Sa ju för ett tag sen att jag skulle börja ta tag i min diabetes, hur duktig var jag då?
Inte alls.
Tar ALDRIG blodsocker, kommer inte ens ihåg sist jag gjorde det :S
Så helt plötsligt idag, eller nu på kvällen, fick jag för mig att ta ett.
18,2 låg jag på, och kan ni fatta att jag känner mig så hungrig så jag håller på dör.
Normalt ska man ligga runt 6.o.
Hade legat i sängen en timme när jag även fick för mig att kolla pulsen, 88 slag/min, vilopuls liksom.
Jag dör sakta inombords när jag håller på som jag gör.
Tycker inge synd om mig, absolut inte, jag får ju bara skylla mig själv.

Men fan va jag ibland önskar att jag slapp den här skiten. . ÅH.

Och inte bara det, tyckte jag mådde så bra i lederna och i psoriasisen, men där sket jag allt i det blå skåpet,
Nu är det dax igen.
Mina handleder har smärtat till och från hela dagarna nu i typ en vecka.
Höfterna gör ont, vilket också leder till ryggsmärtor.
Psoriasisen är tillbaka i skallen och jag kan inte sluta klia.
Jag har ju tagit dom där sprutorna i 4 månader nu, varför kommer det tillbaka?
Jag står ut med spänningarna och illamåendet och ändå tycker jag bara att det blir kattpiss av allt.

I och för sig så gjorde ju Turkietresan underverk för min kropp, men låt det vara så sen också då.
Jag vill inte se ut som en haltande prickigkorv som inte kan hålla i sina bestick själv.

Aja, nu vet jag ju inte hur det är att vara frisk, jag har ju levt med detta sen jag var 5, och jag minns inget alls innan det, men det skulle vara skoj, eller kanske skönt att få prova.
Hur känns det att gå i trappor utan värken som gör att man knappt orkar bära sin egna vikt?
Hur känns det att äta mat eller godis utan att behöva ta insulin?
Hur beter man sig för att ha roligt utan att hela tiden vara rädd för att smärtan ska bli värre?
Hur känns det att kunna göra vad som helst utan att tänka på allt?

Såna frågor som snurrar i mig, dag ut och dag in.
Men nu ska jag försöka lova mig själv att bli duktigare med diabetesen.
Minst en gång om dagen ska jag ta blodsocker, annars får vem som helst skälla på mig hahaha
Misshandla mig om det är så, eller inte riktigt hehe

Ingenting kommer egentligen bli bra förns jag tar tag i mig själv.
Och när ska jag växa upp och göra det då?

Ses och hörs ^^,