Varför lär jag mig aldrig.
Spelar egentligen ingen roll alls vad det gäller.
Jag hoppas och hoppas, förväntar mig, så skiter det sig alltid.
Varenda jävla gång skiter det sig.
Tror och tänker att: Denna gång blir det nog bra.
Nu kommer det funka.
Men nej då, nu sitter man här igen och är bara så sjukt besviken.
Är nog mer besviken på mig själv än på självaste situationen.
Jag förstör alltid för mig själv.
Jag ska helt enkelt sluta försöka.
Vara mig själv, ensam och bara njuta av livet.
Slippa dessa trista tankar och ständig förnedring.

En vän sa till mig att jag var en fin tjej som förtjänade det bästa.
Så gulligt.
Men vart finns det?
Vart hittar man det bästa för en själv?
Det sägs att man ska kunna hitta en balans om man träffar någon.
Hur hittar man den balansen?
Hur möts man på halva vägen så det blir perfekt?
Eller så bra som det bara går.

Jag gjorde som jag sa, chansade, och ja, jag förlorade även.
Men men det är ju det livet går ut på.
Eller?
Kommer man någonsin vinna?
Kommer man någonsin hitta det bästa och känna balans i livet?
Hur många gånger vågar man chansa?
Hur många gånger klarar man av att förlora?

Jag är besviken på något som var dömt att gå snett.
Varför gjorde jag såhär mot mig själv?
Jäkla skit också :(

Ses och hörs ^^,