OMG har inte blivit nå skriv alls nu över sommaren.
Har nog haft annat för mig helt enkelt hehe
Vet inte om jag tänker ta upp bloggandet nu heller, men skojsigt att skriva av sig ibland :)
Blivit mycket jobb och en HEL DEL festande på sistonde hihi
Man lever väl bara en gång.
Eller så är det bara en sån period just för tillfället, me like alot ;P

Har iaf ett ämne jag vill ta upp.
Rädsla:
Nu handlar det inte om spindelfobi och mörkerrädsla utan "våga ta steget/våga chansa"-rädsla.
Varför inte våga ge killen/tjejen en chans?
Skiter det sig så är det ju så, men tänk om man struntar i det helt så kanske det var "the man/girl of your dreams".
Jag går alltid med inställningen, better safe than sorry, och vad fan är det för liv?
Jag är rädd för att det ska funka och SEN ska allt gå snett, så står man där, ensam och ledsen IGEN
Men herregud, jag är 21 år och har väl hela livet på mig att hitta den rätta, ganska patetiskt liksom.
Man måste ju våga chansa för att vinna, eller?
Är man ensam om att gå med dessa tankar?
Jag är alltid rädd och intalar mig själv om att jag kommer klara mig fint ensam resten av livet, men är det så man vill ha det?
Var det så barndrömmen såg ut?

Är det okej att våga chansa och sen kanske förlora?

Stockholm 20:de-22:a Augusti.
Grekland 17:de-24:de September.
Tatuering 29:de September.
Årets framtid ser ljus ut :D

Ses och hörs ^^,